3D-utskriftsprocess
3D-utskrift är motsatsen till fräsning. Istället för att ta bort element från ett stort stycke material skapar 3D-skrivaren ett objekt lager för lager av ett råmaterial.
3D-skrivare använder antingen flytande eller fasta material, som måste härda eller smälta för att slutligen anta den önskade formen. De vanligaste materialen som används i en 3D-skrivare är ABS-plaster, metaller, keramik eller liknande.
Skrivarna används mest inom design, reklambranschen, modell- eller maskinteknik eller inom arkitektur. Inom den privata sektorn å andra sidan kan smycken eller leksaker också tillverkas. För detta ändamål erbjuds mindre modeller på marknaden, som är överkomliga även för den genomsnittliga konsumenten. På grund av dess mångsidiga användning och valet mellan olika material blir 3D-skrivaren allt viktigare för industri och näringsliv.
Laserutskriftsprocess
Laserutskrift bygger på principen om elektrofotografi. Med denna princip genereras en buntad laserstråle på den ljuskänsliga bildtrumman inuti skrivaren, som skapar en bild av sidan som ska skrivas ut. Pappret matas sedan förbi bildtrumman via en rulle, varvid tonern fastnar på papperet på rätt ställen. Vid denna tidpunkt är tonern fortfarande lös, men pressas på pappersarket under tryck med hjälp av en varm rulle.
En av fördelarna med laserutskrift är den snabba utskriftsprestanda. Med högpresterande modeller kan upp till 500 A4-sidor per minut skrivas ut. Kvaliteten på utskriften – vad gäller kantskärpa – ligger långt före bläckstråleskrivaren. Vatten- och solskyddet har också jämförelsevis mycket goda värden.
Laserutskrift har definitivt sin nackdel vid fotoutskrift. I de flesta fall saknar detta färgbeständighet och även önskad djupeffekt av fotot.
Inom lasertekniken finns även lasersmältningsprocessen. Detta kan smälta olika seriematerial till pulver. Metallpulvret smälter helt som ett resultat av laserprocessen, men materialet blir helt fast efter stelning. Som ett resultat kan den färdiga komponenten ha optimala materialegenskaper. Lasersmältning kännetecknas särskilt av att formlös produktion är möjlig och verktyg eller formar därför inte behövs.
Digital tryckprocess
Digitaltryck användes för första gången på 1990-talet. Idag omfattar den tre underkategorier. Dessa inkluderar bläckstråleutskrift, termisk utskrift och fotoutskrift. Skillnaden mot de andra trycktyperna är att digitaltryck inte kräver en fast tryckform och därmed finns det inget förberedelsearbete för olika ark.
3D-utskrift används ibland även inom sektorn för digitaltryck. Här görs till exempel reklamskyltar som vikskyltar i 3D-format. Andra områden inom reklam är dock ännu inte lika utbredda inom digitaltryck i samband med 3D.
Digitaltryck används mer och mer i storformatstryck. Till exempel kan affischer, tapeter eller framför allt stora reklamaffischer eller skyltar tryckas. Men även mindre format som visitkort eller vykort trycks främst med denna teknik. När det gäller valuta för pengarna är digitaltryck förstahandsvalet för personliga tryckobjekt.
Digitaltryck har dock också sina nackdelar. Själva utskriftsprocessen är ganska långsam i jämförelse. Till detta kommer den nödvändiga torkfasen av tonern på det färdiga papperet. Detta blir särskilt tydligt med större format som affischer eller reklambanderoller.
På grund av den låga utskriftshastigheten rekommenderas digitaltryck endast för mindre upplagor, eftersom den tid som krävs annars skulle vara ett betydande problem.
